Carrom Jim: sikte, kraft och drottningen

Carrom är ett av de spel som alla har spelat och nästan ingen har fått lära sig. Du lär dig det genom att se en farbror skjuta iväg en striker över en bräda och låtsas att du förstod vad han gjorde. Carrom Jim håller fysiken så ärlig att den riktiga tekniken går att föra över, så det är värt att faktiskt kunna den.

Det är kraften du gör fel

Nästan varje dålig stöt i carrom är för hård. En kraftig stöt får brickorna att flyga till de bortre vallarna, sprider ut ditt eget upplägg och lämnar oftast brädan i sämre skick för dig än innan du tog din tur.

Brädan gör det mesta av jobbet. En bricka som ligger nära ett hål behöver en knuff, inte en smäll. Dra tillbaka ungefär en tredjedel av vad som känns rätt, så sänker du fler.

• Mjukt för allt som redan ligger nära ett hål
• Medel för att öppna en klunga i mitten
• Hårt bara när du verkligen behöver att en bricka färdas hela brädans längd

Det enda stället där hårt är rätt är öppningsstöten. Den första stöten ska vara bestämd och lite vid sidan av mitten, så att klungan sprids i stället för att ligga kvar i en prydlig klump som du sedan måste plocka isär en bricka i taget.

Sikta på träffpunkten, inte på brickan

Det här är den enskilda idé som gör en nybörjare till någon som kan rensa en bräda. Du siktar inte strikern på brickan. Du siktar den på den punkt på brickan som skickar den mot hålet.

Föreställ dig en linje från hålet, genom brickans mitt och ut på andra sidan. Där linjen kommer ut på brickans baksida är där strikern måste träffa. Om brickan ligger rakt mellan dig och hålet är det mitt på. Om brickan ligger åt ena sidan flyttar sig träffpunkten runt kanten, och bortom en viss vinkel finns stöten helt enkelt inte.

Att veta när stöten inte finns är lika användbart som att sätta den. Det är då du spelar på vallarna.

Vallstöten är ingen trickstöt

Att studsa strikern mot en sidovall känns flashigt. Det är egentligen det vanliga svaret på en bricka som ligger bakom en annan bricka, och när du har satt några stycken kommer du att använda den hela tiden.

Regeln är densamma som för ljus mot en spegel: vinkeln in är vinkeln ut. Sikta på en punkt på vallen, inte på brickan, och låt geometrin göra resten. Mjuk kraft, eftersom en studs som kommer fram hårt inte har någon precision kvar.

Drottningen, och täckningen som alla glömmer

Den röda drottningen är värd mest och är skälet till att omgångar går förlorade.

Du kan inte bara sänka henne och räkna in poängen. Du måste täcka henne: sänka en av dina egna brickor på nästa stöt. Missar du täckningen går drottningen direkt tillbaka till mitten, och du har gett motståndaren mitten av brädan och en tur.

Gå alltså inte på drottningen så fort du kan. Gå på henne när du har en lätt egen bricka nära ett hål att täcka med. Om dina återstående brickor ligger på besvärliga ställen, ta drottningen senare och rensa en lätt bricka först.

Lämna brädan snygg

Din tur tar slut oavsett om du sänker något eller inte, och nästan lika viktigt som brickan du tog är var allt annat hamnade.

En stöt som sänker en bricka men slår upp en klunga mot motståndarens halva har kostat dig mer än den gav. När två stötar är lika sannolika, ta den som lämnar brickorna där du vill ha dem nästa tur.

Kortversionen

• Använd en tredjedel av kraften du tror att du behöver
• Sikta på träffpunkten på brickan, inte på brickan
• Vallstötar är vanliga, inte fina, och vill ha mjuk kraft
• Ta drottningen bara när du har en täckningsstöt redo
• Tänk på hur brädan ser ut efteråt, inte bara på vad du sänkte

Carrom belönar återhållsamhet mer än något annat brädspel i sin storlek. Spelaren som knackar försiktigt och tänker på nästa tur slår den som skjuter hårt och hoppas, nästan varje omgång.