Överlev din första minut i Snake Game Jim

Varje runda i Snake Game Jim har ett ögonblick då du går från liten och ointressant till tillräckligt stor för att vara värd att slå ut. Att ta sig till det ögonblicket är det mesta av spelet. När du väl är lång är arenan en annan plats, och allt du lärde dig som liten slutar gälla.

Därför är det värt att dela upp det här i två spel, för det är vad det är.

Det lilla spelet: var tråkig

När du dyker upp är du inte värd något för någon. Ingen kommer att jaga dig. Det här är den säkraste tiden du någonsin får, och ändå den vanligaste tiden att åka ut, eftersom nya spelare lägger den på de två sämsta sakerna som finns: att rusa mot mitten och att jaga mat som andra ormar redan cirklar runt.

Gör ingetdera. Håll dig i utkanten. Ät det som ligger framför dig. Sväng undan från allt som är längre än du, även om det inte har märkt dig än.

• Håll dig längs arenans kanter medan du är kort
• Ta liten mat som ingen slåss om framför stor mat mitt i en folkmassa
• Om två stora ormar slåss, gå inte nära, hur lockande resterna än ser ut

Resterna efter en stor utslagning är en fälla för en liten orm. Tre andra är redan på väg dit, och du är det långsammaste där.

Fartökningen är ingen förflyttningsknapp

Fartökningen kostar längd, och längden är hela poängen. Nybörjare håller in den för att komma fram snabbare och undrar varför de aldrig växer.

Fartökningen har exakt två användningsområden:

• Att skära in framför någon så att den kör in i dig
• Att ta sig ur en fälla som håller på att stängas

Det är allt. Om du använder fartökningen och inget av det händer betalar du poäng för ingenting. Vanan att bygga upp är att tummen släpper fartökningen i samma ögonblick som skälet för den tar slut.

Genskjutningen, och varför din misslyckas

Att slå ut någon i det här spelet är enkelt: din kropp måste ligga framför den andras huvud. Inte bredvid, framför.

De flesta misslyckade genskjutningar är spelare som rusar förbi målet och svänger för sent, vilket lägger deras kropp precis där den andra ormen var, i stället för dit den är på väg. Du måste sikta på utrymmet framför den och bestämma dig tidigt.

Två saker som får det att lyckas:

• Skär av en orm som redan svänger. Den hinner inte räta upp sig.
• Skär av korta ormar bara när du är nära väggen, så att de inte har någonstans att smita förbi.

Om genskjutningen inte ser ut att gå hem inom en sekund, ge upp den. En halvhjärtad genskjutning slutar med att din sida ligger öppen för ormen du försökte slå ut.

Det stora spelet: nu är du målet

När du väl är lång förändras allt. Du svänger långsamt, din kropp är en vägg som du kan fånga dig själv mot, och varje liten orm i närheten hoppas nu att du ska göra ett enda misstag.

Spela brett. Långa, lata cirklar i öppna ytor, inte snäva slingor. Snäva slingor känns säkra och är hur stora ormar slår ut sig själva. Håll alltid minst en riktning öppen, och behandla din egen svans som en vägg, för det är den.

Och vet när du ska sluta. Det finns ingen belöning för att rundan pågår för evigt. Om arenan har fyllts av två andra jättar och du har en poäng som du är nöjd med, är det ett helt okej sätt att behålla den att ringla ihop dig i ett lugnt hörn.

Kortversionen

• Liten: håll dig i utkanten, ät i lugn och ro, undvik varje strid
• Fartökning bara för att genskjuta eller fly, aldrig för att förflytta dig
• Sikta genskjutningen dit de kommer att vara, och bestäm dig eller ge upp snabbt
• Stor: breda svängar, öppna ytor, din egen svans är väggen som slår ut dig
• Jaga inte resterna efter en strid som du inte var med i

Ormarenor belönar tålamod mycket mer än reflexer. Spelaren högst upp på topplistan är sällan den snabbaste. Det är den som slutade åka ut på samma misstag.